Kongressgeneralens dagsrapport
Så lider första dagens kongressförhandlingar mot sitt slut och det är på sin plats att jag sammanfattar hur arbetsdagen har varit. Om inte annat kanske det är intressant för alla ombuden som suttit fast inne i plenum hela dagen att få höra vad som hänt bakom kulisserna.
Dagen börjar med att jag stiger upp 07.30. Hela gårdagen har gått åt till kongressförberedelser och jag har nog inte sovit mer än 6 timmar något. Klockan 09.00 är jag på centralstationen och möter våra första utsocknes delegater från Umeå. Tillsammans tar vi oss till Torilsplan och träffar där en tjej från Lund och tar oss till kongresslokalen.
Klockan 10.00 anländer funktionärerna från expeditionen och ett sista minuten arbete med förberedelser kör igång. Det ska skyltas och pyntas och fixas och förberedas. 11.30 måste jag sticka iväg i sista minuten för att hämta upp kaffekokare och skrivare på expeditionen. Som tur är har förbundssekreteraren förutsett att en engagerad och stressad kongressgeneral helt glömt bort konceptet mat och har fixat en billig dagens lunch från ICA (och jag får dagens första kopp kaffe!) Nu blir det bråttom. Kongressen ska invigas klockan 13.00 och jag ska hålla ett välkomstanförande som jag inte hunnit förbereda. I bilen uppstår en mindre kris när vi inte lyckas hitta Cash-skivan. Det löser sig emellertid och vi är framme 12.55. Kongressöppnandet är dock lite försenat (och Malmödelegationen visar sig vara helt vilse och ute på rundtur på kungsholmen). Ett av de stora orosmomenten löser sig nu. Växeln till baren har äntligen fixats (det beslutet delegerades i allt för många led för att det skulle kännas bra, speciellt när jag tjatat om det i flera dagar…)
Kongressen kommer igång bra därefter med Kajsa, Carin, Mikael och Nalin med inledningsanföranden (och ett kort inlägg från mig). Kongressfilmen som visades fungerade bra. Förbundssekreteraren hotade dagen innan att bryta strömmen om det fanns några foton på honom i filmen så vi var naturligtvis tvungna att hitta en bild på honom som vi kunde slänga in. Salen börjar kännas lite varm och kvav och jag börjar ringa till vaktmästaren för att kolla om vi behöver göra något för att ventilationen ska fungera. Tydligen ska allt vara automatiserat och fungera av sig själv och salen är ju dimensionerad för 220 personer och vi är runt 160 så det borde ju inte vara några problem. Men det blev det. Och varmt blev det. Tydligen har något gått sönder och akademiska hus-jour hade havererat. Men som Ulvskog sa i sitt tal, om man sitter igenom en kongress under de omständigheterna tillhör man verkligen rörelsens mest engagerade. Mycket starkt av ombuden att stå ut.
I övrigt hade jag ingen möjlighet att följa förhandlingarna särskilt noga utan har sprungit omkring hela dagen för att fixa alla små och stora problem som uppstår runt kongressen. Allt från det ständiga kaffekokandet till larm och middagstider och guidning av gästerna. Wanjas tal hann jag i alla fall med och det var intressant. Några gånger fick jag åtminstone besöka talarstolen för att för att instruera deltagarna i vad som händer (stort jubel uppstod när ventilationen äntligen löstes, 6 timmar efter kongressens öppnande). Och en kort debatt höll jag med presidiet angående definitionerna av middag/lunch. Det blev ingen omröstning men de spridda buropen från publiken gav mig anledning att tro att jag inte hade majoriteten på min sida. Fast i slutändan fick även jag mat även om jag var tvungen att äta den i kongressalen.
Och nu går Holland - Frankrike matchen på datorn i receptionen och det börjar kännas som att allt är under kontroll.
Dagen börjar med att jag stiger upp 07.30. Hela gårdagen har gått åt till kongressförberedelser och jag har nog inte sovit mer än 6 timmar något. Klockan 09.00 är jag på centralstationen och möter våra första utsocknes delegater från Umeå. Tillsammans tar vi oss till Torilsplan och träffar där en tjej från Lund och tar oss till kongresslokalen.
Klockan 10.00 anländer funktionärerna från expeditionen och ett sista minuten arbete med förberedelser kör igång. Det ska skyltas och pyntas och fixas och förberedas. 11.30 måste jag sticka iväg i sista minuten för att hämta upp kaffekokare och skrivare på expeditionen. Som tur är har förbundssekreteraren förutsett att en engagerad och stressad kongressgeneral helt glömt bort konceptet mat och har fixat en billig dagens lunch från ICA (och jag får dagens första kopp kaffe!) Nu blir det bråttom. Kongressen ska invigas klockan 13.00 och jag ska hålla ett välkomstanförande som jag inte hunnit förbereda. I bilen uppstår en mindre kris när vi inte lyckas hitta Cash-skivan. Det löser sig emellertid och vi är framme 12.55. Kongressöppnandet är dock lite försenat (och Malmödelegationen visar sig vara helt vilse och ute på rundtur på kungsholmen). Ett av de stora orosmomenten löser sig nu. Växeln till baren har äntligen fixats (det beslutet delegerades i allt för många led för att det skulle kännas bra, speciellt när jag tjatat om det i flera dagar…)
Kongressen kommer igång bra därefter med Kajsa, Carin, Mikael och Nalin med inledningsanföranden (och ett kort inlägg från mig). Kongressfilmen som visades fungerade bra. Förbundssekreteraren hotade dagen innan att bryta strömmen om det fanns några foton på honom i filmen så vi var naturligtvis tvungna att hitta en bild på honom som vi kunde slänga in. Salen börjar kännas lite varm och kvav och jag börjar ringa till vaktmästaren för att kolla om vi behöver göra något för att ventilationen ska fungera. Tydligen ska allt vara automatiserat och fungera av sig själv och salen är ju dimensionerad för 220 personer och vi är runt 160 så det borde ju inte vara några problem. Men det blev det. Och varmt blev det. Tydligen har något gått sönder och akademiska hus-jour hade havererat. Men som Ulvskog sa i sitt tal, om man sitter igenom en kongress under de omständigheterna tillhör man verkligen rörelsens mest engagerade. Mycket starkt av ombuden att stå ut.
I övrigt hade jag ingen möjlighet att följa förhandlingarna särskilt noga utan har sprungit omkring hela dagen för att fixa alla små och stora problem som uppstår runt kongressen. Allt från det ständiga kaffekokandet till larm och middagstider och guidning av gästerna. Wanjas tal hann jag i alla fall med och det var intressant. Några gånger fick jag åtminstone besöka talarstolen för att för att instruera deltagarna i vad som händer (stort jubel uppstod när ventilationen äntligen löstes, 6 timmar efter kongressens öppnande). Och en kort debatt höll jag med presidiet angående definitionerna av middag/lunch. Det blev ingen omröstning men de spridda buropen från publiken gav mig anledning att tro att jag inte hade majoriteten på min sida. Fast i slutändan fick även jag mat även om jag var tvungen att äta den i kongressalen.
Och nu går Holland - Frankrike matchen på datorn i receptionen och det börjar kännas som att allt är under kontroll.
Kommentarer
Trackback
