Det finns ingen kanslihushöger i s-studenter
S-studenters ombud har fått ta ställning till två att-satser som bägge innebar en försening av ratificeringen av Lissabon-fördraget. Antingen kunde ombuden ställa sig bakom en att-sats som innebar att man inväntar ett direktiv om strejkrätten och svenska modellen eller så väntar man tills strejkrätten är garanterad innan man ratificerar fördraget. Den sistnämnda att-satsen vann ombudens gillande. Efter en europapolitisk debatt ställde sig ombuden positiva till Lissabonfördraget men att kollektivavtalets ställning och strejkrätten ska vara till fullo utredd och garanterad innan Lissabonfördraget ratificeras av den svenska riksdagen.
När vill s-studenter att fördraget ratificeras? Hur lång tid vill s-studenter ska passera innan man ska ratificera fördraget? Det är svårt att säga. Kajsa Borgnäs, vars åsikt går i linje med majoriteten av ombudens, menar att det finns en risk att man öppnar upp nationella undantag och anspråk, men att alternativet, nämligen att strejkrätten inte garanteras, är sämre.
Undertecknad noterar att inga ombud faller in i nidbilden av den typiska socialdemokratiska studenten. Kanslihushögern lyser med sin frånvaro.
//Nina Unesi
När vill s-studenter att fördraget ratificeras? Hur lång tid vill s-studenter ska passera innan man ska ratificera fördraget? Det är svårt att säga. Kajsa Borgnäs, vars åsikt går i linje med majoriteten av ombudens, menar att det finns en risk att man öppnar upp nationella undantag och anspråk, men att alternativet, nämligen att strejkrätten inte garanteras, är sämre.
Undertecknad noterar att inga ombud faller in i nidbilden av den typiska socialdemokratiska studenten. Kanslihushögern lyser med sin frånvaro.
//Nina Unesi
Kommentarer
Postat av: Sevgi B.
Jag håller med inlägget att vi borde gå framåt i den viktiga frågan. Innehållet i Lissabonfördraget är inte något nytt.
Synd att vi sa nej i vänta på regeringens utredning. I sak delar jag uppfattningen- att värna den svenska modellen, en viktig pelare i socialdemokratin.
Viktigast är att få med HELA EU och se till att den inre markanden inte får stå över strejkrätten och kollektivavtalen.
Det är HÖG tid att börja lobba, något som vi borde har gjort för länge sedan.
Trackback
